Kärlek är nog också att gräva gropar. Fast gropar
i hjärtat. Ibland gör det så himla ont och
man undrar om det är värt det. Undrar om han är värd det.
Jag
har svårt att tro på det där som andra säger om att man lär sig att fylla igen
groparna. Kanske är det för att jag vet så himla lite om kärlek som jag inte
vågar tro på att jag skulle kunna känna mig hel igen utan honom. Det är nog
också anledningen till varför jag är så himla rädd för att bli kär.
Det
där fruktansvärda tomrummet som han skulle lämna efter sig i mig, jag är så
rädd för att det aldrig skulle försvinna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar