fredag 16 maj 2014

23.

Jag vet ingenting om hur det är att vara sådär riktigt kär. Jag vill inte bli hon som inte kan sova utan honom en natt eller två. Jag vill inte prata om honom hela tiden och jag vill inte se sådär fånigt kär ut varje gång någon nämner hans namn.


Jag vill tycka om att vara ensam ibland och kanske är det därför jag har så himla svårt för att falla på riktigt. Jag är rädd för att hans sällskap skulle slå mitt hela tiden. Jag är rädd för att tappa bort mig själv i honom, och att sedan inte hitta tillbaka den dagen han lämnar mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar