”Jag vet inte vad du heter” sa jag när
vi hade känt varandra i några timmar. Det var mer av ett påstående än en fråga
och han sa sitt namn.
Det är så mycket som jag inte förstår
med livet. Som att plötsligt blev Johan det finaste namnet i hela världen. Jag
väntade på att han skulle fråga om mitt men det gjorde han inte. Så jag frågade
honom varför han inte frågade men han visste redan. Jag förstod inte hur.
Förstår fortfarande inte. Jag minns inte att vi blev presenterade för varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar