27.

Jag är inte den som går hem med olika killar varje helg. Inte varannan eller var tredje heller.

Jag hade tänkt på den där morgonen. Föreställt mig hur den obekväma stämningen måste hänga så tungt i luften. Men han väckte mig genom att krypa ännu närmre. Jag förstod inte det där med att krypa närmre, han skulle ju ändå gå sen. Men jag sa inget, låg bara nära, nära.

När Johan sa vi ses innan han gick den morgonen, och när han bad om mitt nummer så tänkte jag att kanske ändå. När han sedan hörde av sig började jag bygga förhoppningar av någonting som för honom skulle visa sig var ingenting.

Fast det fattade jag ju inte förrän det var alldeles för sent och han alldeles för viktig.