Det där om att bygga upp murar runt sig
själv: jag vet ganska mycket om det. Det börjar sakta men efter ett tag bygger
murarna sig själva. Snabbare och starkare och högre och tjockare. Plötsligt är
det inte tio murar utan tio tusen. Och så en dag minns man inte längre varför.
Vet inte vad det var man ville skydda.
Det är då det visar det sig att man har
kvävt något, och att det där något stavas känslor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar