30.

”Jag förstår inte hur man ska våga lita på människor för man vet ju aldrig säkert om det någon säger verkligen är sant eller inte” sa jag när vi låg nära under samma täcke. ”Nej, det är sant” sa han. Sedan sa han ”jag vet inte hur jag ska kunna sluta kyssa dig" och vi kysstes igen och igen och igen. Morgonen därpå innan han gick sa han att jag var skyldig honom en frukost. Han stod i min hall och han skulle just ta på sig sin mössa när jag tänkte att det borde vara olagligt att ha mössa för någon med sådana lockar. Fast då log han sådär att jag nästan var tvungen att kisa med ögonen och jag tänkte att han skulle kunna ha den där mössan dygnet runt, alla dagar om året, och han skulle fortfarande vara den finaste i hela världen. Men det sa jag inte. Jag sa bara hejdå när han sa vi ses.

Sedan tänkte jag på vad vi skulle prata om nästa gång vi låg i min säng. Kanske skulle jag berätta att jag är väldigt blåögd och alldeles för naiv och lättlurad för mitt eget bästa. Kanske skulle jag säga att det är dumt för man faller så hårt varje gång. Inte för att jag hade provat att falla. Jag bara visste ändå.